Att återvända "hem"

 
Tre år i mitt liv har jag nu spenderat i Luleå. I mitt relativt korta liv är det mycket, rent procentuellt. Det har gått både långsamt och i racerfart, min tid som Lulebo är nu förbi och jag har flyttat tillbaka till min hembygd.
Det är spännande, skönt, tråkigt och ledsamt på samma gång.

En dam frågade mig om det inte skulle bli jobbigt att återvända till ~obygden~ nu när jag prövat på livet i stan. "Nej", sa jag. Det är faktiskt så att jag längtat tillbaka efter naturen som omger samhället här samt friheten med att kunna göra vad man vill när man vill. Det är klart att det kommer bli lite besvärligt i början nu då man vant sig med alla bekvämligheter (affärer etc.) Luleå erbjudit, men det löser sig. Det är tydligt nu att jag varken är stadsmänniska eller motsatsen.

Under högstadiet vantrivdes jag här och min enda önskan var att få flytta, vart spelade ingen roll. Men som jag levde i Luleå började jag se allt det fina med vår lilla kommun på 3000 (ish) innevånare. Jag återvänder med kärlek för den här platsen hellre än illviljan som jag känt innan.

 

 
Luleå-åren har berikat mitt liv på många sätt. Jag har träffat många fantastiska människor som influerat och lärt mig mycket. Dem har varit en bidragande faktor till att min självkänsla slutat vara icke existerande, den är numera intakt och stor.

Att flytta gav mig insikt om många ting, däribland att det inte hade varit Arjeplog jag avskytt, snarare hur jag hade mått här tidigare. Jag lämnar många fina vänner och kompisar i Luleå. Men bara för att jag geografiskt sätt är långt ifrån dem är detta inget farväl. Luleå kommer jag återvända till, gång på gång.  

Under dessa tre år har jag både trivits och vantrivits, mått fantastiskt och mått dåligt, varit oinspererad och varit väldigt produktiv. Många gånger har jag längtat tillbaks till Arjeplog men nu såhär sista året började jag trivas på riktigt. Det känns det som om jag har ett hem där lika mycket som jag har här.

Jag är så glad att jag hade möjligheten att växa i Luleå, och jag är glad att återvänder till ett samhälle som inte längre känns som en håla. 

Nu börjar jag på nytt

 
Hej kära internetbrukare! Det var ett tag sedan jag prioriterade bloggen nu. Under gymnasiet har jag varit både stressad och "lat" således kände jag att inläggen blev mer och mer halvhjärtade och därför slutade jag skriva. 
I förrgår tog jag studenten, vilket betyder att min gymnasietid är förbi. En positiv sak med det är att jag nu kan börja ägna mig åt självvalda grejer, däribland bloggen! 
 
Det finns mycket jag har att berätta om, många spännande saker har hänt sen senast. Stay tuned! 

Student balen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Balen tog plats tidigare i veckan och jag plåtade dessa fina.