(Arkivbild)
 
Vi ligger i soffan hon och jag, bland smulor och mandarinskal. På teven går en film, någon minut i sänder bryr vi oss om att kolla. Hon slösurfar instagram och jag redigerar bilder. Att ha tråkigt ihop med henne är aldrig trist. När hon skrattar lägger hon handen över munnen.
Något dramatiskt händer i filmen, men jag är för frånkopplad för att kunna känna något. Hon drar i mig, vill att jag ska hålla om henne. Jag pussar henne på pannan.
Hon ger ifrån sig ett klagoljud men drar sig inte bort. Hon låter mig hållas.
 
Jag tar upp hennes nätta hand och smackar på den med munnen. Att älska någon känns såhär. 
 
 
 

 
 

Vattnet är varmt. Jag har ingen aning om hur djupt det är här. Kanske finns det hajar, faktiskt så bryr jag mig inte.  
Jag sitter långt ut, vågorna bryter närmare stranden. 
Jag hör hur mina kompisar skrattar en bit längre in, de skvätter vatten och hojtar till en man längre bort. Han hojtar tillbaka. Det är nog hittepåord de skickar emellan varandra. De skrattar, jag ler. 
 
Jag tittar ut mot horisonten, skymtar Java.
Undra hur länge det skulle ta att paddla över?  Mina armar har fått vila en stund nu, snart ska jag försöka fånga en våg men jag är inte redo att släppa den här stunden än. 
 
Jag börjar sjunga TAT's Road to Paradise. Den är med i Blue Crush 2, anledningen till att jag sitter här och är lyckligast i världen.  
 
 
 

 
 
Jag går efter shoppingstråket i Luleå. 19:01
 
På mina axlar hänger en knölig ryggsäck, det är nog kameran som ligger och trycker i svanken. Stora snöflingor seglar ner från mörkret likt fjädrar, de tindrar i gatlyktornas sken. Det är vindstilla. Fjädrarna är överallt, svävar i alla riktningar.
Jag går om en man i vårkappa, han bär en sån där randig scarf som jag sett runt halsen på många män. Jag antar att den var dyr. Något säger mig att han inte är härifrån. 
 
-"De snöar mycket nu"
 
Jag tar ut hörsnäckan ur ena örat. 
 
-"Ursäkta?"
 
-"Det snöar mycket nu"
 
-"Jo, jag tycker att det är mysigt" 
 
Han ler och nickar. 
 
 
Jag går vidare, suger på vårt meningsutbyte som om de vore en pastill. Skulle han också till busstationen kanske? Dumt i så fall, då hade vi kunnat prata ytterligare. Återgår till att ha musik i båda öronen. Jag tittar aldrig över axeln. 
 
Tänker: "det här är slutet på en film." Allt känns uppklarat, jag har bara saker framför mig nu.