20 Mar kl. 22.57

Alias Grace

 
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hela mitt väsen är omskakat. Har gått igenom hela mitt känsloregister och jag kan inte avgöra om jag tycker att det här är den bästa serien någonsin eller om jag hatar den. Kanske båda. Det har varit en bitterljuv upplevelse, jag har blivit oerhört involverad i historien och karaktärerna och jag har känt starkt om allt som händer. Nu när jag sett klart den känner jag mig tom, övergiven och förrådd. Det måste ju ändå vad ett bra betyg, att den lämnar sådana spår i en menar jag. 
 
 
Det var min Kompis Tina som tipsade mig om den här. Jag hade inga som helst förväntningar och började kolla mest för att döda tid. Ganska snart blev serien det enda jag tänkte på om dagarna, jag analyserade karaktärerna och längtade efter nästa avsnitt. Den är såååå bra! Så genomtänkt och spännande. Subtil med underliggande aningar och en hel del läsa mellan raderna. Karaktärerna är så komplexa, ibland läskigt realistiska och bristfälliga. Det händer ofta i serier att människor delas in i svart och vitt, goda och onda. Här finns inget sånt. Det är en jäkla gråzon alltihop och det är så förtvivlande samtidigt som det är en av sakerna jag fastnade för. SÅ MÅNGA KÄNSLOR. Min hjärna behöver en paus från alla miljoner frågor jag ställer i samband med Alias Grace. 
 
 
Vad handlar den om då? 
 
När vi först får träffa Grace Marks har hon suttit i fängelse i 15 år för ett mord som hon inte kan komma ihåg. Ingen vet säkert om hon är skyldig.  Psykologen Simon Jordan tillkallas för att utvärdera hennes tillstånd. Om han lyckas luckra upp hennes minnen och tar reda på sanningen kan hon beviljas sin frihet. 
Grace berättar för honom om sitt liv med en mjuk, vacker irländsk dialekt. Vi följa med i hennes utsatthet som tjänstefolk, alla motgångar. Också får vi ta del av det fina hon upplevt och alla särskilda observationer hon gjort. Hon är en mycket klok och öm person, han blir minst sagt fascinerad av henne.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Behöver jag påpeka att dom båda är oerhört vackra?? 
 
 
 
 
 
Den är mörk, intellektuell och hjärtskärande.  5/5
 
 
16 Nov kl. 23.04

The Double

 
“I don’t know how to be myself. It’s like I’m permanently outside myself.
Like, like you could push your hands straight through me if you wanted to.”
 
 
Jag såg en film igår kväll. Vill nog säga att det är den bästa filmen jag sett på ett bra tag. I ett hav av blockbusters och romcoms med lam karaktär gled den här fram. Jag ville kolla in filmen för jag visste att Mia Wasikowska var med. Henne avgudar jag. Jesse Eisenberg däremot har jag lite svårt för. Han var iallafall fantastisk i den här filmen, kanske har jag bara svårt för honom då han ska spela någon karismatisk, extrovert typ. Det känns liksom inte rätt. 
 
 
Filmen är grå, beige och mörkblå. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan riktigt. Men ni vet i klassisk musik, hur det i en ledsam och dramatisk låt kan slinka in några uppmuntrande klarinett-slingor och det känns mindre hopplöst. Så känns det ungefär. The Double är till största delen frustrerande och ledsam men stunder av hopp och något som liknar glädje finns där med. 
 
 
Vad den handlar om? *Pust*. Min beskrivning kan inte ge handlingen någon rättvisa men jag ska försöka. Man får följa Simon, en person så okarismatisk och blek att han har jobbat på samma ställe i 7 år utan att någon lärt sig hans namn. Han arbetar flitigt och är noga med att inte trampa på någons tår. Hans kärleksintresse Hanna bor mitt emot honom och han brukar betrakta henne med ett teleskop. Hon är ett friskt andetag i en värld som är disig av rök. Han vet inte riktigt hur han ska få henne att förstå att de skulle passa bra ihop. 
I allmänhet går det inte bra för honom, inte heller går det dåligt. 
 
 
Sen, DUN DUN DUN, kommer James in i bilden. En man med samma utseende och kläder som Simon men med alla kvaliteter som han saknar. Men nu vill jag inte berätta mer, du borde få se den här filmen med en gnutta spänning och ovisshet kvar. 
Men den är verkligen fin! Välgjord, intressant och i brist på bättre uttryck: artsy. 
Jag har grubblat mig gul och blå på vad som representerar vad, om det ens finns nån mening bakom allt. Det finns så mycket i denna rulle som känns nytt, smart och eget. 
 
 
Måste spana in fler av Richard Ayoades filmer! Känns det som om du skulle uppskatta en sån här film tycker jag att du ska göra dig själv en tjänst. Tänd några ljus, poppa popcorn, mysa ner dig i ett nersläckt sovrum och ta in allt det som är The Double. 
 
9/10
 
20 Oct kl. 00.29

Serier på Netflix

Här får ni massor med bra serie tips:

 

The Good place

 

Gypsy

 

Glow

 

Girlboss

 
 

Unbreakable Kimmy SchmidtRelaterad bild

 

Grace and FrankieRelaterad bild

 

The Get down Bildresultat för the get down

(DEN BÄSTA SERIEN PÅ NETFLIX)