"jag postar alltså finns jag"

 
Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till världen.
 
Det känns som om jag nöts ner, nöts bort. Och det är mitt fel, för jag står inte emot. Är det värt att leva halvdant i en kakofoni av sociala medier för att få vara med, att märkas. Hellre vill jag leva storslaget, må bra, utvecklas som person, stå utanför men tillhöra något större. Men jag är rädd- jag kan ta bort appen men aldrig användaren. "Jag postar alltså finns jag".
 
Det blir så jävla tradigt, en hel massa självrannsakan som inte leder någon vart. Vilken font representerar mig, vilka färger är jag, hur ska mitt feed se ut för att bäst visa mig? Man lägger ner så mycket energi och tanke på sådana saker som egentligen inte spelar någon som helst roll. 
Jag bryr mig faktiskt inte om att skriva inlägg där jag visar lunchen, visar kläderna, bara visar mina bra stunder för det känns inte som om det ger något. 
 
Ska jag skriva en blogg måste det vara genuint, inte anpassat efter någon annan en mig. Liksom vad vill jag skriva om, vad är viktigt för mig? Det är svårt att hålla kvar i sig själv då man ständigt jämför sig med andra. 
 
Många av de intressantaste och mest genuina människorna jag stött på finns ofta inte på internet. Jag har alltid beundrat sånt. De är så säkra i sig själv, utstrålar lugn och lämnar en värme i bröstet på en. Sån vill jag va. 
 
Med det sagt. Jag ska inte ta bort bloggen, den fungerar lite som en digital dagbok för mig. Men, jag ska inte posta bara för att vara aktiv. Jag skriver och lägger upp bilder då jag kan och vill hädanefter. Jag vill skriva om urbana normen, vegomat, hållbarhet och andra ämnen som jag bryr mig om. Jag tänker inte låta mig själv sjunka in i mönstret som så många andra följer, för det är inte jag. 
 
Ta hand om er. 

Sushi, Kyla & Önskelistan

 Hej!
 
Nu ska jag komma med världens tips. Det är nog inte okänt att jag uppskattar sushi, inte heller är det främmande att jag gör min egen med jämna mellanrum. Nyligen har jag börjat göra sushi på ett annat vis, på ett lite latare sätt kanske, men med nya smaker!
 
 
Numera är min sushi go-to att fylla rullarna med ugnsrostad sötpotatis, rödkål, avokado och Dijonsenap. Titta vad fint! Rullarna skär jag oftast inte upp, istället äter jag dem som burritos. De ska gärna doppas i soja men wasabin är onödig eftersom dijonsenapen levererar en kick på egen hand! 
 
MMMMM.

 
-14°c var det idag då jag promenerade med Atlas. Det är otänkbart att det ska bli 20 grader kallare, att man kommer tänka tillbaka och sukta efter de där varma 14 minusgraderna. Jag tycker att träden är så fula nu. Skogen är mager, man kan se rakt igenom den. Men snart lägger sig den fluffiga snön på grenarna och träden slipper stå nakna och skämmas.
 
Jag ska hädanefter inte klaga något mer på temperaturen, lovar. Jag är faktiskt inte anti-vinter, snarare en nybliven vinterfantast. Har börjar bli varse om hur mycket roligt man kan hitta på!
När isen är lite tjockare ska jag våga mig ut på skridskor, när snön är djupare ska jag susa ner för bergen, när solen inte lägre tittar fram ska jag tända ljus och mysa. Det ska bli fint, alltihop.
 
Snart är det jul dessutom. Årets mest antiklimatiska dag. Även fast jag inte är så entusiastisk har jag enligt tradition skrivit en önskelista.
 
Här har ni den: 
 
1. Po Tidholms bok Läget i landet.
 
2. Bidrag till en vinterjacka och ett par snowboard-skor.
 
3. Ett säsongskort på Galtis.
 
 
Mer än så kunde jag inte komma på, Hejdå!
 

Några ögonblick från igår

 
Julia lockade Olas hår.
 
  
 
- Såhär fint blev det.
 
 
Jonas lekte inception.
 
 
Vi hängde i soffan.
 
 
Vi recenserade lite Tinderprofiler.
 
  
 
Det skulle egentligen bli en spelkväll, istället hängde vi bara. Vi drack glögg och tog potentiella profilbilder, hehe. En trevlig måndagskväll helt enkelt!
Alla bilder är fotade med kamerans monokroma filter, lekte runt lite med den inställningen, därav alla bilder.